Granulär syntes kallas den metod jag använt för att göra ett sånt här ljudlandskap
Granulär syntes (granular synthesis på engelska) går ut på att spränga sönder ett ljud till små partiklar eller “grains”. Så små ljudkorn, så att om man lyssnar på dem var för sig skulle man bar höra små klick och knäppar, 1-50 millisekunder brukar de vara. Närmast subliminal perception med andra ord.
När man har sprängt sönder ljudet i små korn fogar man samman dem igen, i en mer eller mindre slumpmässig ordning, till ett moln av partiklar. Detta moln upplevs som en helhet – men en väldigt annorlunda helhet eftersom allt är sönderbrutet och oordnat sammansatt.
Tänk dig att du torkar och maler ner din favoritmat till ett pulver. Det skulle fortfarande smaka ungefär som din favoritmat, men det skulle inte vara din favoritmat – utan ett pulver som påminner om din favoritmat. Det är samma sak med ljud: det häftiga som uppstår vid granulär syntes är att man får en vag känsla av att känna igen ljudet trots att det är alldeles utomjordiskt i in karaktär. Förutsatt att man utgår från samplade vardagsljud – vilket jag har gjort.
Det går såklart att på syntetisk väg ta fram ljudpartiklar också, och vissa föredrar att utforska den syntetiska domänen:
You know, natural sounds are beautiful – concréte (as we call them) sounds are beautiful. And I do use them from time to time. But – the vitrtual sound world is also beautiful. The world of sinewaves, of impulses, of electronical generated impulses. Thats a vast space.
-Curtis Roads
Nu “spränger” man ju inte ljuden bokstavligen. Verkligheten är lite mer teknisk. Man säger åt ett program hur, var och när den ska spela upp en bit av en ljudfil (eller när var och hur den ska generera ljud). Det här går att göra på mer eller mindre kontrollerat sätt och mängden av slump är en viktig del i syntesen. Följande variabler har jag huvudsakligen använt:
- Mängden av slumpmässighet
- Täthet mellan ljudpartiklarna
- Längden på ljudpartiklarna
- Variation i pitch för enskilda partiklar
Med andra ord; det är inte direkt dina vardagsredskap för att åstadkomma ljud. För hur ska vi sprida ljuden och när ska vi låta bli att göra det? Vi behöver med andra ord hjälpsamma analogier för att närma oss den här typen av skapande.
The idéa is that individual grains form points, you can think of them on a canvas as forming individual pinpoints. If you line up the grains they forme a line – a tone. If you scatter them in clouds then they create clouds. So – point, line, cloud – all the music is made with those materials.
-Curtis Roads
Citaten i det här inlägget kommer från en dokumentär om Curtis Roads som du kan titta på här, här och här (tre delar). Curtis Roads är professor inom musikvetenskap och en av pionjärerna inom (digital) granulär syntes. Men genren har växt fram ur tidig elektroakustisk experimentell musik, namn som Iannis Xenakis och Karlheinz Stockhausen brukar nämnas som viktiga förlöpare.
Här är ett utdrag från en komposition av Roads:

Gillar ljudet! Jag har en stor tjock bok av Curtis Roads som heter “Computer Music” som jag har läst delar av.