Vuvuzela

Ljud berör – både positivt och negativt! De senaste dagarna är det vuvuzelan som retat gallfeber på fotbollsfans världen över. De senaste dagarna har det startats åtskilliga hatgrupper på facebook och skrivits upprörda spaltmeter i tidningarna om detta ljudfenomen.

Vuvuzelan är i princip en lång trumpet som spelas genom att trycka luft från lungorna genom ett munstycke, vilket förstärks i det långa hornet och åstadkommer ett tut.

Jag är intresserad av: vad är det är hos just vuvuzelan som åstadkommer denna upprördhet? Det är ingen som höjer ögonbrynen åt en skramlig sambaorkester eller ens en wööö-ande engelsk fyllekör.

Speciellt intressant är att mestadels TV-tittare reagerar. Jag upplever inte volymen i relation till kommentatorerna som speciellt hög, och det finns naturligtvis möjlighet att både sänka och filtrera ljudet från TV-bolagens kontrollrum. Så om det inte är nivån, vad är det då?

Jag har två kandidater:

1.) Det faktum att ljudet helt och hållet saknar dynamik. Vuvuzelan (eller snarare ljudet från tusentals vuvuzelor) ljuder hela tiden på samma ton. Vuvuzelan är stämd i Bb och kan inte spela något annat.

2.) Detune.

Så det utdragna, monotona, tjatiga och enformiga tror jag helt klart är en faktor. Men inte den största. Den största faktorn tror jag är det faktum att vi pratar om mängden vuvuzelor som spelar på en gång. Något ostämda i förhållande till varandra. Detune.

Vi snackar om ett plaströr som inte är precitionstillverkat. Alla ni som spelar ett akustiskt instrument vet att instrumentet är starkt påverkat av olika faktorer som inverkar på tonen: kyla/värme, spänningen i spelarens läppar, osv. Det är därför man behöver stämma t.ex. en trumpet varje gång man spelar på den. Så är inte fallet med Vuvuzelan. Det betyder att vi har tusentals vuvuzelor som spelar nästan på tonen Bb, några lite högre, andra lite lägre.

Detta ger en effekt som kallas för detune, i brist på lämplig svensk term. Här är en bra artikel som behandlar ämnet. Det är en ganska vanlig metod inom musikproduktion för att åstadkomma fetare ljud.

Jag testar min tes, jag riggar upp ett antal synthar med sågtandsvågor (lämplig vågform för att efterlikna blåsinstrument) och stämmer om allihop lite över och lite under tonen Bb. Sen tutar vi loss:

Japp! Där har vi det! Detune!

Resultatet leder tankarna till något mellan ett  flyglarm och en en getingsvärm. Det kanske inte är så konstigt att många inte gillar ljudet…

Problemet är nu att i Sydafrika har man förmodligen inte samma förhållande till ljudet. Förmodligen förknippar man det med kul kommunikation och att ha roligt tillsammans. Det ska bli spännande att följa vuvuzelans öde!

2 Responses to “Vuvuzela”


  1. 1 ulrik June 15, 2010 at 7:42 am

    Kanon! Min chef kom på mig när jag satt och läste, men hon flikade också in att hon trodde att alla som stör sig på ljudet gör det för att de själva inte kan kontrollera det. Hade bara alla haft varsin vuvuzela hade det varit kul för alla. Själv har jag eq:at bort valda frekvenser när jag tittar på matcherna. Annars somnar jag av det monotona ljudet.

  2. 2 soundrain June 18, 2010 at 3:31 pm

    Thenare Ulrik! Jag känner att Vuvuzelan börjar bli en del av vardagen nu. Jag tror det kräver en tillvänjningsperiod bara.


Leave a comment




Ljudregn

Ljudregn är en blogg där jag dels vill utforska ljudet som kommunikationsmedel, dels berätta om ljud. Det gör jag eftersom jag tycker så mycket om ljud och kommunikation.

Fredrik Gunnarson driver även företaget Soundrain som har till syfte att hjälpa företag att kommunicera med hjälp av ljud och musik.

Archives

June 2010
M T W T F S S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930